Ventilation
För att få en ren, frisk och sund inomhusluft måste det finnas någon form av ventilation i en byggnad. Ventilationen kan vara naturlig (självdrag) eller mekanisk - eller en kombination av dessa.
För i tiden skapades naturlig ventilationen i bostäder genom att byggnader var otäta, genom tilluftsöppningar i fasad o ch genom att s k skorstensverkan, där uppvärmd inomhusluft steg upp mot den kallare luften genom skorstenen vilket samtidigt medförde att ny frisk luft sögs in genom öppningar eller otätheter i fasaden. Denna naturliga ventilationsprincip kallas även självdragsprincipen.
De flesta som arbetat ute på bygge, i halvfärdiga byggnader, har nog känt på självdragsprincipen när den fungerar som "bäst"...
Under 60-70-talet började man alltmer täta hus för att spara energi vilket ofta medförde att dessa hus fick sämre inomhusluft. Astma och allergier - samt problem med fukt och mögel - har ofta skyllts på denna mer eller mindre "okontrollerade" tätningshysteri.
Idag har man mer genomtänka ventilationslösningar för att uppfylla de stränga kraven på luftkvaliten i byggnader.
Texten under varje rubrik kan både öppnas och stängas ner igen - genom att klicka på rubriken
Idag byggs husen med genomtänkta ventilationslösningar där kunskap om luftens rörelser, konvektion och temperaturskillnader samt byggnadsteknik och planlösningar ligger till grund för dimensionering. Placering av till och frånluftsdon, samt fläktar är en del i projekteringen.
Nya hus byggs ofta med någon form av mekanisk ventilation. I bostäder innebär det att frånluftsfläktar använd t ex i kök och badrum. Tilluftsventiler kan sitta på fönsterramen eller i väggen bakom radiatorerna.
Tilluft
Tilluft, dvs den luft som kommer in utifrån, tillförs ofta via ventilöppningar i fönster eller fasad.
Dessa ventiler brukar vara enkelt reglerbara och kan öppnas respektive stängas av den som bor i huset
eller lägenheten.
Det förekommer också mekaniska tilluftssystem där den nya tilluften sugs in centralt och fördelas mellan lägenheter och rum via tilluftskanaler och strategiskt placerade tiluftsventiler (tilluftsdon).
Frånluft Frånluft i nya hus och lägenheter transporteras ofta ut mekaniskt, med hjälp av fläktar, via frånluft i badrum och/eller köksfläkten.
Återluft Återluft är luft som återförs via ventilationssystemet in i rummet eller byggnaden. Anledning till att ventilationssystem med återluftsprincipen används har varit för att spara energi. Återluften är ju redan uppvärmd till skillnad från den tilluft som hämtas från utomhusluften. Problem med återluft har varit att denna luft är den inte brukar bli lika "frisk" som den luft som tas i utifrån.
Värmeväxling Idag är det vanligt att man, istället för att skicka den uppvärmda men utventilerade luften tillbaka in i byggnaden igen, installerar en väremväxlare som tar tillvara på en del av den värme som finns i frånluften - innan den släpps ut. Värmen kan användas för att värma upp tilluften.
Luftkvalitet Ett väldimensionerad och väl installerad ventilationssystem skall skapa en hälsosam inomhusluft utan obehagligt drag och onödiga värmeförluster.
Genom att mäta luftomsättningen och hur effektivt inomhusluften ”byts ut” och ersätta med ny frisk luft får man ett mått och ett värde som beskriver luftkvaliteten. Mätning av luftens koldioxidhalt framförallt i utrymmen där många personer vistas (t ex i ett klassrum) är ett annat sätt att ta reda på om ventilationen är tillräcklig.
- Ventilationssystem bör planeras och dimensioneras bl a efter byggnaden planlösning, fasad- och värmesystem.
- Placering av till och frånluftsdon måste göras på ett sätt och utnyttjande av temperaturskillnader och konvektion (varm luft stiger) så att bästa möjliga luftomsättning fås i rummet.
- Eftersom varm luft stiger brukar principen att placera tilluftsdonen lågt och nära en värmekälla (om tillluften inte redan är uppvärmd) vara effektivt.
- Frånluftsdon placeras så långt bort ifrån tilluftsdonen som möjligt och kanske så långt i byggnaden som möjligt. Viktigt är att frånluftsfläkten är tillräckligt stark (utan att bullra för mycket).
- När man dimensionerar och bygger med mekaniskt till- och frånluft är det viktigt att inte skapa ”kortslutning” av luftflödena – så att den frisk tilluften går direkt ut igen.
Hur byggnaden är placerad geografiskt och i terräng (dra nytta av vind-, tryck- och läförhållanden) kan ha viss betydelse. Luftrörelserna inuti en byggnad påverkas nämligen av vindens riktning och styrka - såvida byggnadens klimatskärm inte består av 100% lufttäta material...
Kunskapen om hur vind och tryckförhållanden är viktig – det händer nämligen att man struntat i att dimensionera ventilationsystem med hänsyn till dessa "naturliga krafter". Ett exempel kan vara att tilluften inte fungerar som det skall i den del av huset där det på grund av vindförhålanden - och/eller byggandens och omgivande byggnaders utformning - ofta råder ett undertryck på utsidan av huset och i nivå med friskluftsventilen.
Luftens rörelse i och mellan olika rum eller utifrån och in är mycket beroende av temperaturskillnader och skillnader i lufttryck. Hemligheten ligger bl a i olika luftmassors skillnad i densitet och mediets ständiga strävan efter jämvikt, t ex temepartiurjämvikt.
Principen för konvektion - kortfattat:
- Temperaturskillnad mellan luftmassor – konvektion innebär att luften eftersträvas utjämning av temperaturskillnader. Varm luft dras till kallare luft och till kallare materialytor.
- Tryckskillnader mellan luft, t ex på olika höjd –
luften eftersträvar också utjämning av tryckskillnader.
Skillnader i lufttryck kan beskrivas som undertryck respektive övertryck, t ex:
- Mekanisk frånluftsventilation med hjälp av fläktar bygger på att när luften sugs ut skapas ett undertryck i huset i förhållande till lufttrycket utomhusluften. Då sugs utomhusluft in genom ventiler eller otätheter i fasaden.
- På samma sätt skapar hård vid på en sida av huset ett övertryck medan det råder ett undertryck i luften på andra sidan (läsidan) av huset.
